Till och med nyktra alkoholister

Auktoritet i AA växte där egendom fanns, och de första klubbarna upptäckte det innan någon Tradition skrevs. Bill W. mindes de åren med tillgivenhet och ärlighet (AA-broschyren P-17, s. 18): ”Tillväxten förde med sig huvudvärk; växtvärk kallar vi det nu. Hur allvarligt det verkade då!” En byggnad behöver någon som har nycklarna, tar in hyran och gör reglerna. Vissa drev stället som diktatorer. Alkoholister föll omkull på golvet eller sprängde möten. Styrkommittéer, små grupper som inrättats för att sköta saker, försökte utse sina egna vänner till efterträdare och fann ”till sin bestörtning att inte ens nyktra alkoholister gick att” styra. Ingen i AA har makten att styra någon, och egendomen fortsatte locka människor att försöka. Det de kom fram till var att ta byggnadens affärer ifrån grupperna, så att den som ville ha klubben kunde driva den och grupperna kunde förbli det de var. Den långa versionen fastställde det 1946 för varje klubb och sjukhus: skötta för sig, av dem som bekostar dem. I dag verkar samma dragningskraft var än en enda person har nycklarna, bankkontot eller mötesförteckningen, och gruppen börjar be honom om lov. Testa det i kväll: fråga vem som har nycklarna och bankkortet för ditt möte, och hur gruppen skulle ta tillbaka dem.