En alkoholist som dömer en annan

Tradition 3 växte fram ur en essä av Bill W. från 1946 om AA-grupper som avgjorde vilka fylleristar som förtjänade en plats. Han såg tillbaka på medlemsreglerna som grupperna hade gjort och på vem de skulle ha fångat (AA-broschyren P-17, s. 11): ”De flesta av AA:s tidiga medlemmar skulle ha kastats ut för att de ramlade för ofta, för att deras moral var för dålig, för att de hade psykiska såväl som alkoholproblem. Eller, tro det eller ej, för att de inte kom från de så kallade bättre samhällsklasserna.” Sedan hans dom (s. 12): ”Föreställ dig, om du kan, en alkoholist som dömer en annan!” Det är faran som den här månadens Tradition svarar på. Inte fylleristen som kommer in, utan de nyktra som avgör vem som räknas. Den långa versionen stänger frågan (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Vårt medlemskap bör innefatta alla som lider av alkoholism. Därför kan vi inte neka någon som vill tillfriskna.” Neka ingen: inte den som föll tillbaka förra veckan, inte den med ett register, inte den utan pengar och utan någonstans att sova. I dag kommer dömandet klätt som policy: ett rum som bara tar emot människor som är inskrivna, försäkrade eller remitterade. Pröva det i kväll: räkna varje regel, skriven eller inte, som en nykomling måste ta sig förbi för att sätta sig i ditt rum.