Två och tre

Stora Boken skrevs för att starta grupper som skulle föra budskapet vidare själva, år innan Tradition 5 sa det. Dess författare förväntade sig att läsarna skulle resa sig och gå till andra (s. 153): ”De kommer att närma sig ännu andra sjuka och gemenskaper av Anonyma Alkoholister kan växa fram i varje stad och by, tillflyktsorter för dem som måste hitta en väg ut.” En by är ett mycket litet samhälle; en tillflyktsort är en trygg hamn. Läs vilka tillflyktsorterna är till för: inte medlemmarna, utan ”dem som måste hitta en väg ut”, de alkoholister som fortfarande letar. År 1939 hade det börjat (s. 162): ”Små klungor av två, tre och fem av oss har vuxit upp i andra samhällen, genom kontakt med våra två större centra.” Ingen regel sa åt de klungorna vad de skulle göra. Boken tog bara för givet att var och en skulle gå till nästa sjuka, som de första medlemmarna hade gjort. Tradition 5 skrev senare ner vad de redan gjorde (s. 563): ”att föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider.” I dag kan en grupp behandla sig själv som hamnen där dess medlemmar lägger till, och glömma att hamnar finns för fartyg som ännu är till sjöss. Testa det i kväll: fråga om din grupp är en tillflyktsort för dem som måste hitta en väg ut, eller bara för dem som redan har gjort det.