Alla i den staden

Månaden slutar där Tradition 5 börjar: varje AA-grupp finns till för alkoholisten den inte har nått ännu, och hotet är att glömma att han finns därute. Stora Boken avslutar sin berättelse om de första grupperna med en medlem som just kommit igång i en stor stad, och säger vad som följer när några män där hittar fotfästet (s. 164): ”det blir inget stopp förrän alla i den staden har fått sin chans att tillfriskna – om de kan och vill.” Alla i den staden. Inte alla som kommer till mötet. Boken räknar inte medlemmar; den räknar alkoholister, alla, och den stannar inte förrän var och en har fått sin chans. Det är den långa versionens mening som bild (Stora Boken, s. 563): ”att föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider.” Allt den här månaden har varnat för, de goda ändamålen, de betalda hjälparna, domstolens pappersarbete, den döda telefonlinjen, lektionen i stället för budskapet, gör samma sak: det låter en grupp glömma staden. En grupp kan vara varm, solid, välskött och full, och ändå inte göra någonting för mannen som dricker ensam tre kvarter bort. Testa det i kväll: tänk på din grupps stad, och fråga hur många alkoholister i den som har fått sin chans av dig.