Kortspelarna

En grupp kan bryta mot Tradition 5 utan att rösta om något, bara genom att vända sina stolar inåt. Föreställ dig samma tolv personer som möts på tisdagar i åratal. De känner varandras barn och varandras skämt. Kaffet är gott och snacket efteråt drar ut. En främling kommer in darrande, sätter sig längst bak och går innan någon har gått över rummet till honom. Ingen gjorde något fel, och ingen gjorde det enda gruppen finns till för. Bill W. såg samma sak hända i de första AA-klubbarna. Bland växtvärken räknade han upp (AA-broschyren P-17, s. 19): ”kortspelare var ogenomträngliga för varje förslag om att de skulle prata med nya människor”. Ogenomträngliga betyder att ingenting nådde in. Korten var aldrig problemet. Problemet var ett rum som hade blivit till för människorna som redan var i det. Den långa versionen ger en grupp ”endast ett huvudsyfte – att föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider” (Stora Boken, s. 563), och en främling längst bak i rummet är det närmaste den alkoholisten kanske någonsin kommer oss på egen hand. Om han går utan ett ord från någon har gruppen missat sitt enda jobb. Testa det i kväll: räkna hur många medlemmar som talade med den nyaste personen i rummet innan mötet började.