En främling med deadline

En reporter ringer numret på intergruppens webbplats, eftersom tidningen skriver något om den nya avgiftningsenheten och vill ha en rad från AA. GSR:en tar samtalet, eftersom hon är den som svarar i den telefonen. Hon är försiktig. Hon säger att hon inte kan tala för AA som helhet. Hon anger mötestiderna, förklarar vad gemenskapen gör och inte gör, och uppger sitt namn så som hon gör i rummen – förnamn, första bokstaven i efternamnet. Reportern är hygglig och knappt intresserad av henne. Men en redigerare på kvällen klockan tio har en husstil, tidningen trycker inte initialer, och hennes efternamn står i telefonkatalogen. Det går i tryck på sidan fem under orden Anonyma Alkoholister. Hon gjorde allt rätt utom det enda som ingen hade berättat för henne: beslutet om hur hennes namn skulle framstå var aldrig hennes att fatta. AA har uttryckt det så skarpt som det går (Dr Bob och de andra föregångarna) – en AA-medlem ”som tillåter att hans namn förekommer i pressen i samband med frågor som rör AA” har brutit mot den här Traditionen. Tillåter. Ingen frågade henne.