Maskinen bär bara dem som gör det

Den här har ingen skurk i sig, och det är just det som gör den svår att argumentera mot. En plattform måste avgöra vad den ska visa människor. Den mäter vad som håller kvar uppmärksamheten, och det som håller kvar uppmärksamheten är ett ansikte, ett namn, antalet nyktra dagar och en berättelse som berättas av någon som uppenbart menar det. Så den visar mer av det. Innehåll om tillfrisknande som görs av människor som anger vilka de är når tusentals; samma innehåll som görs anonymt når nästan ingen. Ingen utomstående instans bestämde detta. Inget möte kapades. Men resultatet är en mekanism som oavbrutet väljer ut precis det beteende som den här Traditionen ber medlemmar att undvika, och i tysthet begraver de medlemmar som håller den. Med tillräckligt mycket tid slutar det vara en fråga om spridning och blir en fråga om lära, eftersom den version av tillfrisknande som allmänheten kan se är den version som maskinen lyfte fram. Och AA:s litteratur nämner en kostnad här som inte har något att göra med Gemenskapens rykte (AA-broschyren P-43): brott mot den personliga anonymiteten i de offentliga medierna ”kan inte bara avskräcka blyga blivande medlemmar; de kan hota den anonymitetsbrytandes egen nykterhet.” Maskinen kan inte se den kostnaden. Den betalas, i tysthet, av den som maskinen belönade.