Sexhundrafyrtio dollar

Gruppen har pengar – inte mycket, elvahundra dollar utöver den försiktiga reserven, ihopsamlade under fyra år av goda torsdagar. Någon påpekar, med rätta, att det finns människor i den här staden som inte vet att AA finns. Så de tar en månad på busskuren utanför sjukhuset: gruppens namn, mötestiden, adressen, en enkel rad om drickande. Det kostar sexhundrafyrtio dollar. Två personer kommer på grund av den och en av dem stannar, och det är inte ingenting – det är ett liv, och alla inblandade hade rätt om behovet. Här är svårigheten, och den är inte att reklam är ond. Den långa versionen (Stora Boken, s. 565) säger att AA ”bör undvika sensationell reklam”, och en busskur är inte sensationell. Men en grupp har just använt medlemmarnas bidrag för att göra reklam för sig själv, offentligt, under AA:s namn – ett beslut utan uppenbar slutpunkt som ingen i det rummet hade befogenhet att fatta. Nästa år blir det två busskurar. Eftersom det fungerade.