Människor vi inte kontrollerar

Traditionen slutar på en mening som låter som blygsamhet och i själva verket är en försörjningskedja (Stora Boken, s. 565). ”Det finns aldrig något behov av att berömma oss själva. Vi tycker att det är bättre att låta våra vänner rekommendera oss.” AA:s hela tillväxt byggdes på det arrangemanget – läkare, präster, domare, journalister och mannen vid nästa skrivbord, alla rekommenderade AA för att de hade sett det fungera och inte hade något alls att vinna. Håll nu upp arrangemanget och ändra en sak. Vännen rekommenderar fortfarande AA. Han får också en förmedlingsavgift, eller han har sängar att fylla, eller hans plattform tjänar på klicket. Varje ord han säger kan vara sant. Men rekommendationen är inte längre fri, och en rekommendation som inte är fri är en reklam med en väns ansikte. AA kan inte granska detta och har ingen ställning att försöka. Därför måste den avslutande meningen läsas som det hela den är – inte bara att vi ska hålla tyst om oss själva, utan att vi är beroende, helt och permanent, av ärligheten hos människor vi inte kontrollerar.