Vi var så ivriga

Månaden slutar med att AA nästan bröt mot den här Traditionen över sitt eget namn, och Bill erkände varför. En filmstudio skrev ett manus om AA; Bill W. bedömde det (AA blir myndigt): ”Den föreslagna skildringen av AA verkade ganska skev och i ganska dålig smak.” En skildring är hur en film visar något. ”Vi kom fram till att vi borde begära ett föreläggande mot bolaget för missbruk av AA-namnet.” Ett föreläggande är ett domstolsbeslut att sluta, så det här innebar att gå till domstol. Det fungerade. Sedan skrev Bill raden som hör hemma i slutet av den här månaden: ”Annars kunde vi ha stämt, och glömt allt om AA:s princip om att inte föra offentliga kontroverser.” Sedan: ”Vi var så ivriga.” De som skrev Tradition 10 bröt nästan mot den när de försvarade själva AA, eftersom det känns som att det inte kan vara fel att försvara något man älskar. En stämning hade satt AA i rubrikerna som en kämpe, och drinkaren som läste dem hade fått veta att rummen hade fiender. Att säga vad AA är kostar ingenting; att gå i krig för det kostar fyllot. Idag kommer iveren på samma sätt: någon missbrukar AA:s namn, och rummet vill ha en strid. Pröva det ikväll: nästa gång du känner dig säker på att AA behöver försvaras offentligt, fråga vad fyllot som fortfarande är därute skulle läsa om det.