Funktionärer

AA fick sina första funktionärer av en slump, genom en underskrift på ett hyresavtal. New Yorks första medlemmar ville ha ett hem, så de tog över en tidigare konstnärsklubb på West 24th Street (P-17, s. 19). ”Ett par äldre medlemmar skrev under hyresavtalet. Vi målade och skrubbade. Vi hade ett hem.” Sedan huvudvärken som Bill räknar upp på nästa sida: diktatorer löpte amok, styrgrupper ”försökte nominera sina vänner till att efterträda dem” och fann, till sin bestörtning, att inte ens nyktra fyllon gick att styra. Och meningen som är hela problemet (s. 20): ”Ett bolag bildades för att ta över klubblokalens hyresavtal så vi hade då” – Bills egna citattecken här – funktionärer. ”Skulle dessa” direktörer ”driva klubben eller skulle det vara AA:s roterande kommitté?” Två auktoriteter där det hade funnits en, och ingen hade avsett en andra. De behövde bara en underskrift. Lärdomen AA drog var inte att aldrig skriva under något. Det var: håll egendom och affärer åtskilda från gruppen, hos människor som svarar för egendomen, så att en grupp aldrig behöver fråga vilken av sina två auktoriteter som är den verkliga. Dagens version kräver inget hyresavtal. En anläggning äger rummet, schemat och stolen, och kallar det som händer i det AA. Det är direktörer som driver klubben. Traditionen har redan svarat på vilken auktoritet som vinner: ingen av dem. En grupp styrs inte.