Måste jag säga ”Jag är alkoholist”? Står ”Hej, jag heter ___ och jag är alkoholist” i Stora Boken?
Kort sagt:
- Nej, och nej. Texten från 1939 ber om ett erkännande gjort ”inför oss själva i vårt innersta” (s. 30), inte högt på ett möte, och den beskriver inget sätt att presentera sig.
- Bill W. skrev 1946 att en nykomling i de flesta grupper ”inte ens behöver erkänna att han är alkoholist” (P-17, ”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?”, 1946). Han kan gå med på en misstanke om att han kan vara det.
- Presentationen ”Jag heter ___ och jag är alkoholist” dyker i Stora Boken bara upp i några personliga berättelser i del II och III av den fjärde upplagan (2001), inte i texten från 1939. För det vidare (1984) säger att Bill troligen tog över seden från Oxfordgruppen, och P-43 säger att grupperna skiljer sig åt i hur det görs.
- Boken är bestämd i en sak: ingen bör stämpla en annan person som alkoholist. ”Låt honom dra sin egen slutsats.” (s. 92).
Vad texten från 1939 ber om
- Ett inre erkännande. ”Vi lärde oss att vi helt måste erkänna inför oss själva, i vårt innersta, att vi var alkoholister.” (s. 30). Boken kallar detta det första steget mot tillfrisknande, och erkännandet görs inför en själv.
- Självdiagnos. ”Vi vill inte utpeka någon enskild som alkoholist, men du kan snabbt ställa din egen diagnos.” (s. 31). Se Hur vet jag om jag är alkoholist?
- Ingen stämpling från andra. När medlemmen talar med en kandidat beskriver han sig själv som alkoholist (s. 91) men får veta att han ska ”akta sig för att stämpla honom som alkoholist” (s. 92). Om mannen insisterar på att han fortfarande kan kontrollera sitt drickande, ”säg att han möjligen kan det – om han inte är alltför alkoholiserad” (s. 92).
- Steg 1 säger ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga.” (s. 59). Steget säger inte inför vem; kapitel 3:s beskrivning av ”det första steget mot tillfrisknande” (s. 30) är ett erkännande inför en själv.
Ingenstans på sidorna 1–164 beskriver boken hur medlemmar presenterar sig på ett möte, eller kräver att någon säger något där.
Den långa formen från 1946 och Bills essä
Den långa versionen av Tradition 3 säger att AA:s medlemskap ”bör innefatta alla som lider av alkoholism” (s. 563); den senare korta versionen (före 1950) ber bara om en önskan att sluta dricka (s. 562). Ingen av dem kräver ett erkännande. Bills essä från 1946 går längre: ”Numera behöver han i de flesta grupper inte ens erkänna att han är alkoholist.” (P-17, ”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?”, 1946). Han kan gå med ”på blotta misstanken att han kan vara det” (samma essä).
Var seden förekommer
- Personliga berättelser i den fjärde upplagan. En sökning i hela texten i den fjärde upplagan hittar mötespresentationen bara i några berättelser i del II och III, de avsnitt som rymmer senare medlemmars berättelser: en nykomling som, eftersom alla runt bordet sa att de var alkoholister, sa sitt namn och ”Hej, jag är alkoholist” (s. 401); en ”stor clown” på ett möte som ropade ”Jag heter Frank, och jag är alkoholist” (s. 414); en kvinna som, på sitt första möte på egen hand, sa ”Jag är alkoholist” efter år av att ha sagt ”Jag är med honom” på sin fars möten (s. 515). Det här är medlemmarnas egen erfarenhet, inte programtexten.
- För det vidare (1984) räknar upp det bland tidiga seder: medlemmar presenterade sig med ”Jag heter Bill W. Jag är alkoholist.” (För det vidare, 1984). Bill fick det troligen från Oxfordgruppens möten i mitten av 1930-talet, där medlemmar i en cirkel sa ”Jag heter så-och-så” för att identifiera sig.
- P-43 (Tolv traditioner illustrerade, © 1971, denna tryckning uppdaterad 2023), om Tradition 4: i en del av USA får en talare som börjar med ”Jag heter Ann, och jag är alkoholist” respektfull tystnad; i en annan ropar alla ”Hej, Ann!”; på andra håll kan hon använda sitt fulla namn. ”I varje kvarter i varje del av världen dit AA har nått är den lokala gruppen fri att utarbeta sina egna seder.” (P-43).
Vad detta innebär
Att säga ”Jag är alkoholist” på ett möte är en sed, med rötter i Oxfordgruppen, som varierar från plats till plats. Stora Boken ber om något annat och mer privat: ett ärligt erkännande inför dig själv, nått genom din egen slutsats. AA:s uttalande om medlemskap ber bara om en önskan att sluta dricka, och Bills essä från 1946 säger att i de flesta grupper krävs inte ens erkännandet för att gå med.
Läs själv
- Kapitel 3, ”Mer om alkoholism” (s. 30–43): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt3.pdf
- Kapitel 7, ”Att arbeta med andra” (s. 89–103): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt7.pdf
- P-17, A.A. Tradition — How It Developed: https://www.aa.org/sites/default/files/literature/assets/p-17_AATraditions.pdf
- Se även: Vad är det enda villkoret för medlemskap i AA? · Hur vet jag om jag är alkoholist? · Vad säger Steg 1? Maktlösa inför vad?
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, kapitel 3, 5, 7 | 30–31, 59, 91–92 | 1939 |
| Alcoholics Anonymous, bilaga I, Tradition 3 | 562–563 | Lång form 1946; kort form 1950 |
| P-17, ”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?” | — | 1946 |
| Alcoholics Anonymous, personliga berättelser, del II och III | 401, 414, 515 | i fjärde upplagan (2001); inte i texten från 1939 |
| För det vidare | — | 1984 |
| P-43, Tolv traditioner illustrerade, Tradition 4 | — | © 1971; den här tryckningen uppdaterades 2023 |
Sidnumren i Stora Boken är från fjärde upplagan (2001). Vårt exemplar av För det vidare har inga tryckta sidnummer, så den hänvisas till med bok och år.
Recovery Starts är oberoende och har ingen anknytning till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angiven källa; Stora Boken, För det vidare och P-43 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.