Vad säger Stora Boken till arbetsgivare?
Kort sagt:
- Kapitel 10, ”Till arbetsgivare” (s. 136–150), är skrivet av en medlem som hade anställt och avskedat hundratals män innan han själv blev alkoholist. Dess sammanfattning: ”Ingen man bör sparkas bara för att han är alkoholist.” (s. 148). Om han vill sluta ska han få en verklig chans. Om han inte kan eller vill sluta, ”bör han avskedas” (s. 148).
- Det ber arbetsgivaren att se alkoholism som en sjukdom, inte svaghet eller envishet, och att ge en sjuk anställd som vill tillfriskna samma hänsyn som andra sjuka anställda (s. 139–141).
- Dess föreslagna tillvägagångssätt: var bestämd med att drickandet måste upphöra, håll ingen föreläsning, se till att han verkligen vill sluta, ordna medicinsk behandling genom en läkare, håll det konfidentiellt, och ge honom boken, utan att säga till honom att han måste följa den (s. 141–145).
- Det varnar också för det motsatta misstaget: att täcka upp för en man som inte vill sluta. ”Du gör honom ingen tjänst genom att behålla honom.” (s. 141).
Vem som talar (s. 136–139)
Kapitlet är en medlems berättelse; boken namnger honom inte. För det vidare (1984) säger bara att ”det finns anledning att tro” att Hank kan ha skrivit det (För det vidare, 1984). Som biträdande chef i ett stort företag förlorade han tre exceptionella män till alkoholismen, som var och en tog sitt eget liv efter att ha blivit avskedad, ”därför att jag inte förstod alkoholism så som jag gör nu” (s. 137). Sedan blev han själv alkoholist. Han berättar om hur han försökte hjälpa en bankirvän att förstå en kollegas drickande: banken var säker på att mannen var färdig, eftersom han hade genomgått en kur och fått veta att det var hans sista chans. Mannen drack igen och avskedades; efteråt nådde medlemmarna honom (s. 138–139).
Att förstå alkoholisten (s. 139–141)
- Lägg ditt eget drickande åt sidan. En måttlig drinkare kan vara mer irriterad på en alkoholist än en absolutist, eftersom han kontrollerar sitt eget drickande och ”inte kan förstå varför det skulle vara det för någon annan, utom de ryggradslösa och dumma” (s. 139).
- Är han värd att rädda? Den alkoholiserade anställde är ofta briljant och kvick, ”fantasifull och sympatisk” (s. 139). Om han skulle vara värd att behålla utan drickandet, bör han ha ”samma hänsyn som andra sjuka anställda?” (s. 140). Om läsaren inte är säker på att mannen är sjuk och inte bara svag, föreslår kapitlet att man läser om kapitel 2 och 3 (s. 140).
- Hans tidigare skrapor. Dessa kan i allmänhet läggas ”på alkoholens onormala verkan på hans sinne” (s. 140). Inte alla alkoholister är ärliga när de är nyktra, och vissa utnyttjar vänlighet. ”Om du är säker på att din man inte vill sluta kan han lika gärna avskedas, ju förr desto bättre.” (s. 141). Skribenten säger att det kunde ha fört honom tillbaka som ”en frisk man” sex månader senare om han först blivit avskedad och sedan fått se lösningen (s. 141).
Det tillvägagångssätt som föreslås (s. 141–145)
- Var bestämd. Säg att du känner till hans drickande ”och att det måste upphöra” (s. 141); du vill gärna behålla honom, men kan inte om han fortsätter dricka. ”En bestämd hållning i det här läget har hjälpt många av oss.” (s. 142).
- Håll ingen föreläsning. Försäkra honom att du inte kommer att moralisera eller fördöma, och förklara alkoholism som en sjukdom (s. 142).
- Känn efter om han verkligen vill sluta. ”Kommer han att ta varje nödvändigt steg, underkasta sig vad som helst för att bli frisk, för att sluta dricka för alltid?” (s. 142). Om han fortfarande tror att han kan dricka igen, till och med öl, kan han lika gärna avskedas efter nästa dryckesrunda (s. 142).
- Medicinsk behandling, genom en läkare. För en man som dricker eller just kommit ur en fylla är ”en viss mängd fysisk behandling önskvärd, ja nödvändig” (s. 143), hänvisad till arbetsgivarens egen läkare. Arbetsgivaren kan skjuta till kostnaden, att dras från hans lön senare, så att han känner sig ansvarig (s. 143). Men ”fysisk behandling är bara en liten del av bilden” (s. 143); han måste genomgå ”ett sinnesombyte” (s. 143).
- Håll det konfidentiellt. Behandla det som ”en strikt personlig angelägenhet” (s. 143), som aldrig diskuteras utan hans samtycke.
- Boken, inte ett kommando. Ge boken till hans läkare och till honom; ”det är bäst att ingen säger till honom att han måste följa dess förslag” (s. 144). ”Mannen måste själv avgöra.” (s. 144). Skribenten erbjuder inte tillvägagångssättet ”som sista ordet i ämnet” (s. 144): ”När allt kommer omkring, söker du inte resultat snarare än metoder?” (s. 144).
- När han kommer tillbaka. Var beredd på att höra chockerande saker, som en uppblåst utläggsräkning; hans nya ärlighet kräver det (s. 145).
Efter hans återkomst (s. 145–150)
- Skydda honom från kontorsskvaller och elaka skämt om hans drickande (s. 145–146).
- Han kan överarbeta sig; uppmuntra honom att leka, och tillåt rimlig tid för att hjälpa andra alkoholister, vilket är ”nödvändigt för att upprätthålla hans nykterhet” (s. 146).
- ”Din man går att lita på.” (s. 146). Om han dricker och verkligen försöker, berättar han det för dig, även till priset av sitt jobb.
- Om han snubblar avgör du om du vill behålla honom; ”du bör känna dig under ingen förpliktelse att behålla honom, ty din förpliktelse har redan väl fullgjorts” (s. 147).
- Ge juniora chefer boken, så att de slutar täcka upp för drickande anställda och kan vara rättframma och ärliga mot dem (s. 147–148).
- Många företag tror att de inte har något alkoholproblem; det kan löna sig ”att ta en ny titt längs raden” (s. 149). Kapitlet handlar om alkoholister, ”sjuka människor”, inte den vanemässige eller festande drinkaren, för vilken en strikt policy är ”utan tvekan sund” (s. 149).
Skribenten avslutar med sitt eget lilla företag, där två alkoholiserade anställda ”producerar lika mycket som fem normala säljare” (s. 150).
Vad det inte gör
Kapitlet talar till arbetsgivare som arbetsgivare. Det ber dem inte att gå med i eller stödja AA. Det hoppas att anställda kan ”sättas i personlig kontakt med några av oss” (s. 144), och säger att mycket kan göras med enbart boken. Bilaga VI ger AA:s adress till den som vill ha hjälp (s. 150, anmärkning).
Läs själv
- Kapitel 10, ”Till arbetsgivare” (s. 136–150): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt10.pdf
- Kapitel 2 och 3, som kapitlet säger åt arbetsgivare att läsa om: https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt2.pdf · https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt3.pdf
- Se även: Förordar Stora Boken behandlingshem? · Vad menar Stora Boken med alkoholism som en sjukdom? · Skriver AA under domstolsintyg eller skriver brev åt domstolar och frivård?
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, kapitel 10, ”Till arbetsgivare” | 136–150 | 1939 |
| För det vidare (om vem som kan ha skrivit kapitlet) | — | 1984 |
Sidnumren i Stora Boken är från fjärde upplagan (2001). Förordet säger att programkapitlen har ”lämnats i stort sett orörda” sedan 1939 (s. xi). Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor; Stora Boken och För det vidare är © A.A. World Services, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.