Varje gruppstrid

Tradition 4 delades inte ut till grupperna uppifrån; den skrevs ner utifrån dem, ur flera års egna stridigheter. Bill W. mindes mitten av 1940-talet (AA blir myndigt): ”Det verkade som om varenda part i varenda gruppstrid skrev till oss under den här förvirrade och spännande tiden.” Huvudkontoret svarade utan att ge order. Bill sa att de hade varit tvungna att skapa meningar som kom med i hälften av breven de skrev: ”Naturligtvis står det dig helt fritt att hantera den här saken hur du vill. Men majoritetens erfarenhet i AA tycks tala för” och sedan följde erfarenheten. Friheten först; erfarenheten sedan, som ett förslag. ”De grundläggande idéerna till Anonyma Alkoholisters Tolv Traditioner kom direkt ur den här enorma korrespondensen.” Och de var aldrig tänkta som lag: ”En samling traditioner kunde naturligtvis aldrig bli regel eller lag. Men den kunde fungera som en vägledning för våra förtroendevalda, huvudkontorets folk och särskilt för AA-grupper med växtvärk.” Den långa versionen (Stora Boken, s. 563) sätter varje grupps eget samvete över dess egna angelägenheter, eftersom det är så grupperna hade levt hela tiden. I dag är brevet som ett strävande möte får oftare en policy från dess värd, utan någon frihet i sig. Testa det i kväll: fråga vart din grupp vänder sig för råd, och om den är fri att säga nej.