Medlemmarna sålde det först

De första som sålde tillfrisknande med AA:s namn på var AA-medlemmar. Det är ingen anklagelse utifrån; det är gemenskapens egen redovisning av åren efter att artikeln i Saturday Evening Post i mars 1941 gjorde AA känt. Medlemsantalet steg med tusentals inom ett år, och knappnålarna på kontorets karta visade tiotals nya grupper i veckan – de flesta utan en enda erfaren medlem, med inget att styra efter förutom boken och posten. In i det tomrummet kom oroligheter: kommittéer grälade, talare höll envisa utläggningar, grupper sprack i bitar, hela grupper blev berusade. Och så det värsta – Bill W. skrev (AA blir myndigt) att vissa medlemmar blev yrkesmän och ”sålde AA-terapi för pengar till nya blivande medlemmar”. Hans sammanfattning av tiden: ”Så började en verkligt skrämmande upplevelse som varade länge.” Håll fast vid vad det betyder. Hotet som den här Traditionen svarar på var aldrig en invaderande bransch; 1941 fanns det ingen tillfrisknandeindustri att invadera. Upptäckten var enklare och värre: när AA sprider sig snabbare än sina principer kommer någon på insidan att försöka sälja det – innan någon utomstående någonsin gör det. Traditionen är inte en mur som byggts mot utomstående. Den är en spegel, skriven av människor som hade sett på sig själva.