Glad att han lever och kan tjäna

Det finns en falsk ödmjukhet lös i rummen, och den pratar högst: det tävlande vraket, delningen som egentligen är en rangordning av ens egen värdelöshet, ursäkten som varje vecka cirkulerar tillbaka som en favoritlåt. Den ser ut som Traditionen och är Traditionens motsats – jaget som fortfarande står i rampljuset, bara med annan belysning. Den äkta varan, från en veteran utan någon poesi i sig (Experience, Strength and Hope): ”Inte mycket, bara lite. Inte ödmjukheten hos säck och aska, utan ödmjukheten hos en man som är glad att han lever och kan tjäna.” Säcken är en kostym; glädje är ett tillstånd. Fader Ed Dowling, som såg på utifrån, lokaliserade motorn (Stora Boken, s. 572) – AA ”är naturligt vid den punkt där naturen kommer närmast det övernaturliga, nämligen i förödmjukelser och den ödmjukhet som följer av dem.” Förödmjukelse är det som händer dig; ödmjukhet är det du bygger av den. Den falska spelar upp spillrorna. Den äkta dyker upp glad, nyttig och i tid.