Han som råder över oss alla

Den sista mekanismen är den äldsta: kravet att AA ska åstadkomma ett huvud. Institutioner behöver hela tiden ett – någon som skriver under avtalet, sitter för intervjun, tar emot priset, svarar för helheten. Varje annan organisation på jorden tillhandahåller en sådan person; begäran är rimlig, och den upphör aldrig. Kapningen skulle inte kräva ont uppsåt – bara ett organisationsschema där en ruta äntligen fylls. Traditionens svar är dess avslutande mening, den avslutande meningen i alla Tolv (Stora Boken, s. 566): att vi för alltid ska leva ”i tacksam begrundan av Honom som råder över oss alla.” Platsen är besatt; ansökningar tas inte emot. Broschyren säger det utan teologin (AA-broschyr P-43): ”Våra principer kommer först – och de är inte vår egen uppfinning. De speglar eviga andliga värden.” Kapningen misslyckas inte därför att alla medlemmar är ödmjuka – vissa är det inte – utan därför att ämbetet aldrig skapades. Det finns ingen stol att sitta i. Det finns bara rummet.