Räkna huvuden

Innan det fanns ett ord av Tradition räknade två män sina nyktra vänner och blev rädda för om de kunde hålla ihop. En novemberdag 1937, dr Bobs vardagsrum i Akron. Bill W. berättade det i St. Louis (AA blir myndigt): ”Allt som allt räknade vi ut att över fyrtio alkoholister höll sig knastertorra.” De grät av glädje. Sedan kom rädslan: ”Skulle de krafter som överallt splittrar samhället till slut tränga in och krossa oss”. Stegen var ännu inte skrivna och boken var knappt en idé. Det fanns inga regler att luta sig mot, bara frågan: ”Hur skulle vi över huvud taget kunna hålla ihop och klamra oss fast vid vår nya livlina”. En livlina är repet som kastas till någon som håller på att drunkna. Nio år senare blev den rädslan den långa versionens andra mening (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”AA måste fortsätta leva, annars kommer de flesta av oss säkerligen att dö.” Inte bör. Måste. Fyrtio nyktra fylleristar var nästan hela AA den eftermiddagen, och om de splittrades fanns ingenting kvar åt den fyrtioförsta. I dag finns den fyrtioförsta fortfarande där ute, och ett rum är fortfarande det enda som står mellan honom eller henne och flaskan. Pröva det i kväll: räkna huvuden i ditt rum, och fråga vad som skulle finnas kvar åt nästa person genom dörren om den här gruppen föll samman.