En central AA-institution

En stödverksamhet blir ett hot den dag människor börjar tro att de inte kan tillfriskna utan den. På 1940-talet var det AA-klubben, en hyrd lokal med kaffe och sällskap, och Bill W. såg medlemmar luta sig mot den (AA-broschyren P-17, s. 17): ”Vi skulle kunna se dem som en central AA-institution”. En central institution är det som allt annat hänger på. ”Ibland agerar klubbentusiaster som om de verkligen trodde att vi kunde klara våra alkoholproblem genom enbart klubbliv. De är benägna att förlita sig på klubbar snarare än på AA-programmet.” Den långa versionen gav klubbar och sjukhus deras plats med sina egna ord: stödverksamheter. De kommer i andra hand, efter det enda en grupp finns till för, nämligen att föra budskapet vidare till alkoholisten som fortfarande dricker. I dag har klubben ersatts av programmet: trettio dagar inne, sedan eftervård, sedan nykterhetsboende, sedan alumnkväll, tills en nykomling får veta att AA är något man gör efter behandlingen, när behandlingen säger det. Mötet har blivit ett steg i någon annans plan. En grupp som godtar den ordningen har gjort sig själv underordnad en institution, vilket är Traditionen upp och ner. Testa det i kväll: fråga en nykomling hur de hittade ditt möte, och om någon sa åt dem att de först måste gå någon annanstans.