Två och tre och fem

År 1939, innan det fanns någon Tradition, spreds AA redan på det sätt som den långa versionen senare skulle beskriva: i små klungor av alkoholister som inte behövde någons tillstånd. Stora Bokens sista kapitel berättar det (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 162): ”Några av oss är försäljare och reser omkring. Små grupper om två och tre och fem av oss har dykt upp i andra samhällen, genom kontakt med våra två större centra. De av oss som reser tittar in så ofta vi kan.” De två större centrumen var Akron och New York. Sedan vänder sig boken till läsaren. ”Så växer vi. Och det kan du också,” säger den, även om du är (s. 163) ”en man med den här boken i handen.” Sju år senare gav den långa versionen de klungorna deras ställning (s. 563): ”Om två eller tre alkoholister samlas för sin nykterhets skull kan de kalla sig en AA-grupp”. Storleken var aldrig provet. Två räckte, om de var alkoholister, samlade för nykterhetens skull, och inte tillhörde någon annan. I dag får en sådan klunga ibland höra att den inte är ett riktigt möte förrän någon större tar sig an den. Pröva det i kväll: fråga om dina medlemmar kunde starta ett till möte på andra sidan stan om det behövdes, och vem de tror att de skulle behöva fråga.