För rörelsens bästa

En grupp kan bryta mot Tradition 3 med en enda röst, avgiven av nyktra människor med goda avsikter. Tänk dig arbetsmötet. En man har kommit tillbaka berusad tre gånger i år, och en gång skrek han. Någon yrkar att han inte ska vara välkommen förrän han har trettio dagar. Det låter som att skydda rummet. Det är en medlemsregel, och den långa versionen har redan svarat på den (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Därför kan vi inte neka någon som vill tillfriskna.” Bill W. skrev ner hur sådana omröstningar ser ut år senare (AA-broschyren P-17, s. 13): ”Varje äldre AA-medlem ryser när han minns namnen på personer han en gång dömde ut; människor som han tryggt förutspådde aldrig skulle bli nyktra; personer som han var säker på borde kastas ut ur AA för rörelsens bästa.” Några av just de personerna, fortsatte han, har sedan dess varit nyktra i åratal och är nu bland veteranens bästa vänner. Så veteranen frågar sig: ”Tänk om AA hade smällt igen dörren i ansiktet på dem? Var skulle de vara nu?” Trettio dagar är en fin sak att önska den mannen. Det är inget en grupp kan kräva av honom innan han får sätta sig. Pröva det i kväll: har din grupp någonsin röstat om vem som får komma, och kunde personen som det riktades mot ändå gå in i morgon?