Det främsta ändamålet

De första AA-mötena byggdes för nykomlingen, och Stora Boken säger det med enkla ord. När Akrons första män hade blivit nyktra samlades de i varandras hem nästan varje kväll. Stora Boken beskriver dem (s. 159): ”lyckliga över sin befrielse och ständigt funderande på hur de skulle kunna förmedla sin upptäckt till någon nykomling.” Sedan började ett veckomöte, och det hade ett uttalat skäl (s. 160): ”Bortsett från gemenskap och sällskaplighet var det främsta ändamålet att erbjuda en tid och en plats dit nya människor kunde komma med sina problem.” Främsta ändamålet betyder det huvudsakliga målet. Gemenskapen kom med på köpet. Sällskapligheten, nöjet i varandras sällskap, kom också med. Ingen av dem var poängen. Mötet fanns för att en alkoholist, eller en orolig familj, skulle ha någonstans att komma. Det var en grupp med ett syfte innan någon hade skrivit en Tradition som sa det. När den långa versionen kom sa den samma sak för varje grupp: ”med endast ett huvudsyfte – att föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider” (Stora Boken, s. 563). I dag drivs många möten som om gemenskapen vore det främsta ändamålet, och en nykomling är välkommen om han råkar vandra in. Testa det i kväll: fråga vad ditt möte skulle ändra om dess enda uppgift vore att ge en ny människa någonstans att ta med sitt problem.