Den bästa skyddsanordningen

En känd radiokommentator bröt sin anonymitet i etern och i pressen, inför en publik som uppskattades till tolv miljoner. Bill skrev om det till Jack Alexander – journalisten på Saturday Evening Post, en vän till AA och inte en medlem – och brevet är det tydligaste han någonsin skrev ner om varför den här Traditionen inte handlar om pryderi (För det vidare). ”Naturligtvis ser det här ut som underbar publicitet för folk utanför AA.” Sedan vändningen: ”det är en farosignal.” Inte för att mannen var cynisk. ”Han tror verkligen att han gör oss en tjänst; han har inte den blekaste aning om att han spränger den bästa skyddsanordning vår Gemenskap någonsin kommer att ha.” En anordning. Bill sträckte sig inte efter ett andligt ord där, han sträckte sig efter ett mekaniskt, eftersom han beskrev en anordning som gör ett jobb. Sedan nämnde han den kraft den måste hålla emot, och noterade att kraften bara växer: ”När värdet av AA-namnet för insamling av pengar och publicitet ökar, ökar också frestelsen.” Och slutligen varför en enda man i radio överhuvudtaget var värd ett brev. ”De flesta av oss inser djupt att tillräckligt många upprepningar av sådana smällar skulle kunna förändra hela vårt sällskaps karaktär.”