Vad betyder ”antingen är Gud allt, eller också är Han ingenting” på sin plats?
Kort sagt:
- Raden finns på sidan 53 i Stora Boken, i kapitel 4, ”Vi agnostiker”, ett kapitel skrivet med röst av medlemmar som hade trott att de var ateister eller agnostiker, för läsare som fortfarande är det (s. 44, 53).
- På sin plats beskriver den valet som skribenterna säger att de stod inför när alkoholismen hade krossat dem: ”Antingen finns Gud, eller så finns Han inte. Vad skulle vårt val bli?” (s. 53) Boken lägger faktiskt fram det som en fråga som inte gick att undvika, och den argumenterar för att det är förnuftigare att tro än att lämna det vid ”Vi vet inte” (s. 53).
- Samma kapitel säger hur litet början kan vara. Villighet att tro på en Kraft större än du själv räcker för att börja (s. 46–47), och ”vi menar din egen föreställning om Gud” (s. 47). Antingen–eller handlar om huruvida Gud finns, inte om vilken föreställning om Gud man ska acceptera.
- Så sammanhanget gör tolkningen av raden som ett ultimatum mer komplicerad. Valet är verkligt och skarpt i boken. Men det är skribenternas berättelse om sin egen vändpunkt, utförligt motiverad, inom ett kapitel som bara ber om villighet i början.
Stycket
Sidan 53 inleds med att prisa förnuftet: ”Logik är fantastiska grejer. Vi gillade den. Vi gillar den fortfarande.” (s. 53) Förmågan att resonera är ”en av människans storslagna egenskaper” (s. 53). Skribenterna, som är ”agnostiskt lagda”, skulle inte nöja sig med ett förslag som inte gick att närma sig förnuftsmässigt, så de gav sig ut för att förklara ”varför vi tycker att det är förnuftigare och mer logiskt att tro än att inte tro” (s. 53). De kallar sin gamla vana att kasta upp händerna och säga att de inte visste ”mjukt och sladdrigt” (s. 53).
Sedan raden. När de blev alkoholister, krossade av en kris de inte kunde skjuta upp eller undvika, var de tvungna att möta ”påståendet att antingen är Gud allt, eller också är Han ingenting” (s. 53). ”När vi nådde den här punkten stod vi öga mot öga med trons fråga.” (s. 53)
Nästa stycken beskriver hur det kändes: - Bron. Några av dem hade ”gått långt över Förnuftets bro mot trons efterlängtade strand” (s. 53), och var tacksamma för att förnuftet hade tagit dem så långt, men ”på något sätt kunde vi inte riktigt kliva i land” (s. 53). - Tro hela tiden. De såg att de redan hade levt av en sorts tro: tro på sitt eget resonerande (s. 53–54), och dyrkan av människor, pengar, sig själva eller en solnedgång (s. 54). ”Därför såg vi att förnuftet inte är allt.” (s. 54) - Var de letade. De kom att se att tro på någon sorts Gud var en del av deras natur, och att ”Vi fann den Stora Verkligheten djupt inom oss.” (s. 55) - Att kliva i land. Kapitlet slutar med berättelsen om en prästson som trodde att han var ateist; efter tanken ”Vem är du att säga att det inte finns någon Gud?” (s. 56) hade ”Han klivit från bron till stranden.” (s. 56)
Vad kapitlet ber om från början
Tidigare sätter kapitlet ingångspunkten lågt: - De började få resultat så snart de kunde lägga fördomar åt sidan och uttrycka ”ens en villighet att tro på en Kraft större än vi själva” (s. 46), fastän ingen av dem helt kunde definiera den Kraften (s. 46). - ”Vår egen föreställning, hur otillräcklig den än var, räckte för att närma oss och skapa kontakt med Honom.” (s. 46) - ”När vi därför talar till dig om Gud menar vi din egen föreställning om Gud.” (s. 47) - Den enda fråga man ska ställa sig: ”Tror jag nu, eller är jag ens villig att tro, att det finns en Kraft större än jag själv?” (s. 47) - Olika föreställningar i de personliga berättelserna ”är frågor som varje individ måste avgöra för sig själv” (s. 50).
Att läsa det i sin helhet
Båda sakerna finns i texten, och en rättvis läsning behåller båda. Stycket är inte vekt: det säger att frågan måste mötas, det behandlar ”Vi vet inte” som en plats skribenterna lämnade, och kapitlet argumenterar för tro under de följande tre sidorna. Det är inte heller ett krav på att acceptera någons doktrin. Det läggs fram som ”vi” (skribenternas egen erfarenhet), det kommer med skäl i stället för som en order, och det står i ett kapitel vars utgångskrav är villighet och vars Gud är läsarens egen föreställning.
Ändrar sammanhanget läsningen?
Det gör saken mer komplicerad. Citerad ensam kan raden låta som ett prov i fullständig tro som en nykomling måste klara på stående fot. På sin plats är det före detta agnostiker som beskriver den vändpunkt de nådde, efter att ha sagt att en nykomling kan börja med enbart villighet.
Läs själv
- Kapitel 4, ”Vi agnostiker” (s. 44–57), gratis från AA: https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt4.pdf
- Se även: Vad säger ”djupt nere i varje man, kvinna och barn finns den grundläggande idén om Gud”? · Måste jag vara religiös för att arbeta med stegen? · Kräver Steg 12 att man tror på Gud på ett visst sätt? · Är AA en religiös organisation?
- Hela boken, Alcoholics Anonymous, säljs av A.A. World Services på https://onlineliterature.aa.org.
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, kapitel 4, ”Vi agnostiker” | 44–56 | 1939 |
Sidnumren är från den fjärde upplagan (2001). Företalet säger att programkapitlen har ”lämnats i stort sett orörda” sedan 1939 (s. xi).
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angiven källa; Stora Boken är © A.A. World Services, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.