Är de personliga berättelserna en del av AA-programmet?
Kort sagt:
- Stora Boken själv skiljer på de två. Programmet läggs fram i bokens första del, de ”tydliga anvisningarna” (s. 29), med stegen erbjudna ”som ett program för tillfrisknande” (s. 59). De personliga berättelserna som följer är medlemmars egna berättelser om sitt tillfrisknande.
- Boken säger vad berättelserna är till för: varje skribent berättar ”på sitt eget språk och utifrån sin egen synvinkel” (s. 29) hur han fann sin relation till Gud, så att en läsare kan känna igen sig själv och säga: ”Ja, jag är en av dem också” (s. 29).
- Berättelserna ändras med varje upplaga; programtexten har ”lämnats i stort sett orörd” sedan 1939 (s. xi). De flesta av dagens berättelser skrevs långt efter 1939.
- En rad ur en berättelse är alltså en medlems erfarenhet, inte programtext, hur älskad den än är. Programtexten har några berättelser av sitt eget slag, framför allt Bills i kapitel 1, och de är text från 1939; Bills berättelse och dr Bobs, som inleder berättelseavdelningen, behölls intakta när berättelserna reviderades 1955 (s. xi).
Hur Stora Boken beskriver sina egna delar
Kapitel 2, ”Det finns en lösning” (1939). Boken lägger fram sin plan: kapitel som förklarar alkoholism och vänder sig till agnostikern, och sedan ”Längre fram ges tydliga anvisningar som visar hur vi tillfrisknade. Dessa följs av fyrtiotvå personliga erfarenheter.” (s. 29). Berättelserna, säger den, ”ger ett rättvist tvärsnitt av vår gemenskap” (s. 29) och visar vad som faktiskt har hänt i skribenternas liv. Deras syfte är identifikation: författarna tror att läsarna bara genom att de öppnar sig själva blir ”övertygade om att säga: ’Ja, jag är en av dem också; jag måste ha det här.’” (s. 29).
Kapitel 4, ”Vi agnostiker” (1939). Berättelserna är platsen där boken visar hur olika medlemmar förstår Gud: ”I våra personliga berättelser hittar du en stor variation i hur var och en som berättar närmar sig och uppfattar den Kraft som är större än han själv.” (s. 50). Huruvida en läsare håller med om någon av dem ”verkar spela liten roll” (s. 50); sådana frågor är ”något som varje individ avgör för sig” (s. 50).
Kapitel 5, ”Hur det fungerar” (1939). Kapitlet går från berättelserna till programmet: ”Våra berättelser avslöjar i stora drag hur vi var, vad som hände och hur vi är nu.” (s. 58). Sedan, för en läsare som vill ha vad de har: ”Här är de steg vi tog, vilka vi föreslår som ett program för tillfrisknande” (s. 59).
Själva berättelseavdelningen. Dess titelsida säger att berättelserna visar ”How Forty-Two Alcoholics Recovered From Their Malady” (s. 165), och varje del har sitt eget mål: del I visar ”att nykterhet i AA kan vara bestående”, del II kan hjälpa en läsare att avgöra om han är alkoholist och om AA är något för honom, och del III ger hopp åt dem som tycker att deras drickande är hopplöst (s. 167).
Berättelserna ändras; programmet gör det inte
Förordet (fjärde upplagan, 2001) förklarar att eftersom boken har blivit AA:s grundtext har ”den första delen av den här boken, som beskriver AA:s tillfrisknandeprogram, lämnats i stort sett orörd” i revideringarna 1955, 1976 och 2001 (s. xi). ”Men den största förändringen gjordes i avdelningen med personliga berättelser” (s. xi): berättelser lades till, redigerades och togs bort i varje upplaga (s. xi–xii). Skälet som anges är ”att mer rättvisande representera den nuvarande medlemskåren i Anonyma Alkoholister och därigenom nå fler alkoholister” (s. xii). Förordets förhoppning är att en läsare ska stanna upp i en berättelse och tänka, viktigast av allt: ”Ja, jag tror att det här programmet kan fungera för mig också.” (s. xii). Berättelsen leder till programmet; den är inte programmet.
Även antalet i kapitel 2 följer berättelseavdelningen: fjärde upplagans s. 29 säger ”fyrtiotvå”, antalet berättelser i fjärde upplagan (s. xii). Se Vad förändrades mellan Stora Bokens fyra upplagor?
Vad de tidiga skribenterna sa att berättelserna var till för
- Bill W. (1957) säger att berättelseavdelningen lades till därför att ”Vi måste lägga fram bevis i form av levande bevis” (AA blir myndigt, 1957), och därför att berättelserna kunde ”identifiera oss med den avlägsna läsaren på ett sätt som texten själv kanske inte kunde” (AA blir myndigt, 1957).
- Bill W. (brev från 1954, tryckt i Experience, Strength and Hope, 2003), när han samlade berättelser till andra upplagan: berättelseavdelningen ”är vårt viktigaste sätt att identifiera oss med läsaren utanför AA” (Experience, Strength and Hope, 2003) och ”vårt skyltfönster för resultat” (Experience, Strength and Hope, 2003). ”Revideringens huvudsyfte är att föra berättelseavdelningen upp till dagens läge” (Experience, Strength and Hope, 2003).
Båda beskriver berättelserna som bevis för att programmet fungerar och som en bro till läsaren. Ingen av dem behandlar dem som instruktioner.
Berättelser inuti programtexten
Personliga berättelser finns inte bara längst bak. Kapitel 1 är ”Bills berättelse”, och förordet säger att den, ”Dr Bobs mardröm” och en annan berättelse från första upplagan ”behölls intakta” 1955 (s. xi). Kapitel 10, ”Till arbetsgivare”, berättas till stor del av en medlem (s. 136), och kapitel 11 berättar historien om början i Akron (s. 153–158). Dessa hör till texten från 1939, och boken använder dem för att visa programmet i verket. De berättelser som ändras från upplaga till upplaga är de från s. 165 och framåt.
Varför det spelar roll
Rader ur berättelserna citeras ofta på möten som om de vore programtext i Stora Boken. Några välkända exempel: ”acceptans är svaret” kommer från en berättelse som inte fanns i boken från 1939 (se Ingår ”Acceptans är svaret” i huvudtexten?), och ordet ”sponsor” förekommer bara i berättelserna, aldrig i programtexten (se Finns ordet ”sponsor” i Stora Boken?). En berättelse är en medlems ärliga erfarenhet, och boken erbjuder den som sådan: ”på sitt eget språk och utifrån sin egen synvinkel” (s. 29). Därför står det ”en medlems berättelse, inte programtext” på sidor hos Recovery Starts när de citerar en.
Boken är blygsam även om sin programtext: ”Vår bok är bara tänkt att vara vägledande.” (s. 164).
Läs själv
- Företal (s. xi–xii): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_preface.pdf
- Kapitel 2, ”Det finns en lösning” (s. 17–29): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt2.pdf
- Kapitel 5, ”Hur det fungerar” (s. 58–71): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt5.pdf
- Berättelseavdelningens inledning (s. 165–167): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_personalstories.pdf
- Experience, Strength and Hope och AA blir myndigt säljs av A.A. World Services: https://onlineliterature.aa.org
- Relaterat: Vad förändrades mellan Stora Bokens fyra upplagor? · Ingår ”Acceptans är svaret” i huvudtexten? · Finns ordet ”sponsor” i Stora Boken? · Vem skrev Stora Bokens kapitel, inklusive ”Till hustrurna”?
Källor
| Källa | Sidor | Datum |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, kapitel 2, 4, 5, 10, 11 | 29, 50, 58–59, 136, 153–158, 164 | 1939 (antalet berättelser på s. 29 är fjärde upplagans) |
| Alcoholics Anonymous, förord | xi–xii | fjärde upplagan, 2001 |
| Alcoholics Anonymous, inledningen till de personliga berättelserna | 165, 167 | fjärde upplagan, 2001 |
| AA blir myndigt (Bill W.) | — | 1957 |
| Experience, Strength and Hope, inledning (citerar Bill W:s brev från 1954) | — | 2003 |
AA blir myndigt citeras med filsidemarkörerna i vårt exemplar (f.), inte tryckta sidor.
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och anges med källa; Stora Boken, AA blir myndigt och Experience, Strength and Hope är © A.A. World Services, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.