LEV OCH LÅT LEVA

Ah, ”Lev och låt leva” – en enkel fras, men den går rakt in i hjärtat av vårt tillfrisknande. Stora Boken använder det först i kapitel åtta, ”Till hustrurna” [s. 118]. Det är ett enkelt val: släpp försöken att kontrollera andra, eller bli förstörd av förbittring. Senare, i kapitel sju, får vi veta att vi inte behöver vara ”en beskäftig typ” – vi kan lita på att varje människas resa är hennes egen [s. 98]. Det här är kärnan i tolerans: vi slutar försöka fixa, förändra eller hantera människorna omkring oss. I stället fokuserar vi på vår egen sida av gatan.

När löftena säger att vi kommer att ”intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss förvirrade” [s. 83–84], är det frukten av att låta leva. Vi behöver inte längre tvinga fram resultat eller döma andras vägar. Vi erbjuder helt enkelt kärlek och acceptans, i vetskap om att vår högre kraft styr allas tillfrisknande – inte vi. Lev och låt leva är inte passivt; det är en aktiv övning i tillit och ödmjukhet. Det befriar oss från det uttröttande jobbet att spela Gud.