De där förbannade Traditionerna

När Traditionerna först trycktes ville de flesta grupper inte ha dem, och de enda grupper som lyssnade var de som redan var i trubbel. Bill W. skrev (AA blir myndigt): ”När Traditionerna först publicerades fick de ett blandat mottagande. Bara grupper i svår nöd tog dem på allvar.” De argaste invändningarna kom från grupper med långa listor av skyddande regler. De andra var uttråkade. Bill reste runt och talade om dem, och breven kom tillbaka med bön om att han i stället skulle berätta sin dryckeshistoria: ”Men snälla, prata inte mer om de där förbannade Traditionerna.” Så de grupper som lärde sig Traditionerna först lärde sig dem den hårda vägen, mitt i trubbel. Sedan hann de andra ikapp: ”Flera år senare insåg man att de Tolv Traditionerna skulle bli lika nödvändiga för vårt samfunds liv” som Stegen var för varje medlem. En grupp som väntar på trubbel innan den läser Tradition Ett läser den för sent, med hälften av rummet redan borta. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563) är fyra meningar lång och kan läsas på under en minut. I dag är Traditionerna fortfarande det man hoppar över: avhaspade i början av mötet, eller inte lästa alls. Pröva det i kväll: fråga din grupp när den senast ägnade ett arbetsmöte åt en enda Tradition, från början till slut.