Blir det inte brottslingar?

Det första hotet mot Tradition 3 kom inifrån AA: nyktra alkoholister som var rädda för vem mer som kunde komma in genom dörren. När publiciteten kom och främlingar började dyka upp mindes Bill W. vad medlemmarna frågade varandra (AA blir myndigt): ”Blir det inte oerhört konstiga människor? Blir det inte brottslingar? Blir det inte socialt oönskade?” Och hans egen bedömning av det: ”Blandat med en viss portion snobbighet och självbelåtenhet var detta rent av rädsla.” År senare berättade Bill om hur han satt på sitt kontor med en medlem som bar titeln grevinna, och sedan gick på ett möte samma kväll där en mild liten man tog emot allas ytterkläder, för ingenting. Någon talade om för honom vem mannen var: ”Han var förr en i Al Capones gäng.” Samma gemenskap, samma dörr. Den långa versionen gjorde det till regel för varje grupp (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Vårt medlemskap bör innefatta alla som lider av alkoholism.” Alla. Inte alla som är respektabla, eller ofarliga, eller lätta att ha omkring sig. I dag verkar samma rädsla genom en reception som ber om remisshandlingar, och rum som tyst styr mannen från härbärget någon annanstans. Pröva det i kväll: vem skulle ditt rum helst slippa se ta emot ytterkläderna, och skulle han vara välkommen?