Låt honom stanna

Ingen står vid dörren till ett AA-möte och avgör vem som släpps in. Det avgjordes av fyllona som försökte det. I Cleveland hade man i början män utposterade för just det jobbet – andra medlemmar kallade dem ”sniffarna”, som en tidig medlem förklarade var ”män som stod vid dörren och nosade på varje man som kom in” (Dr Bob och de andra föregångarna). Nosade efter sprit. Bakom dem stod reglerna: man måste först ha varit inlagd, eller ha blivit besökt av tio medlemmar, eller ha blivit godkänd av en kommitté. Sedan kom en man in med ett par drinkar i kroppen. Sniffarna gick för att köra ut honom, och någon sa: ”Låt honom stanna. Kanske sipprar något in.” Han stannade. Han blev nykter, ”precis lika nykter som killen som hade varit inlagd eller besökt av tio medlemmar; där gick ännu en regel. Till slut bröt de första AA-medlemmarna mot så många av sina egna regler att det inte fanns några regler kvar!” Det är därifrån den öppna dörren kommer. Så när ett program sätter en bedömning, ett intag eller en underskrift mellan dig och en stol, förstå vad det är: sniffarna, tillbaka vid dörren. Alkoholisten som fortfarande dricker är hela skälet till att rummet finns. AA lärde sig att inte låta honom kvalificera sig för det.